Minska på stressen!

Stressar du ihjäl dig? Hjärnan som gröt, minns inget, hela tiden på högvarv? Kanske du redan fått kroppsliga symtom som ångest, svindel, svårt att sova...Vi påverkas både fysiskt och emotionellt av stress. Stress är egentligen bara kroppens reaktion på den stimuli du ger den. Om du tänker dig en normalkurva över stress kan den se ut såhär;

Det blir så mycket svårare att komma tillbaka om du  redan gått över mittlinjen Då skall du backa uppåt, det kan ta länge. Börja planera nu redan i tanken vad du kan göra. Genom personlig självkännedom, när du vet hur du reagerar kan du uttrycka dig bättre och klarar av konflikter och förväntningar. Arbetstagaren kan själv hitta lösningar hur hen kan arbeta smartare, inte hårdare. Och glöm inte vilopauserna, gärna flera per dag. Det är tankemodellen som borde ändras på, Då kommer beteendet efter. Vår beteende styrs av hur vi tänker. Ändrat beteende leder till resultat. Här kommer mental management in i bilden. Du kan jämföra det med att ta ta trapporna, lite i gången, vartefter du lär dig effekten av ett beteende. Men med ett ändrat perspektiv kan du nå resultat så mycket snabbare, och t.o.m ta hissen till toppen. Ett träd kan ha många grenar, så vilken vill du klättra på? Men har du känslan av att inte hinna med kanske du fortsätter ta trapporna. Tills du inte orkar mer. Så hitta din hiss...eller många små hissar. Då tar ett eventuellt felval inte för stor plats. Framtiden är den plats som du skapar. Här och nu. Kanske du ändrar dig själv och din målsättning på vägen, vid behov. 

På bl a Wasa Sports Club kan du ta en First Beat-test, ser ditt svar då ut såhär är det definitivt INTE bra. Allt på rött, ingen grön återhämtning. Hela tre dagar av adrenalinpåslag. Då blir resultaten av det du gör inte heller bra. Vår stenåldershjärna har svårt att klara dagens arbetsliv, för att inte tala om då du kombinerar det med ett komplicerat privatliv. Samt att du vet att du borde vila däremellan, äta hälsosamt och hinna motionera också. Men lika bra som du tar hand om din kropp behöver du ta hand om din hjärna, tex då med mental träning för att på sikt ändra tankeprocesserna. Det är väl ditt bästa du vill måna om, eller är det någon annans regler du lyssnar på? Vill de ens ditt bästa? Eller sitt bästa? Vem skapar reglerna i ditt liv? Vänta inte på någons tillåtelse. (En av fördelarna att gå över 50 strecket åldersmässigt är att det äntligen känns som om man kan bestämma själv över sitt liv. Omgivningen får bara lov att acceptera.) Det är lätt att ändra ett beteende men för att det skall vara bestående behöver tankarna finnas med också. Annars blir det inga resultat. Ingen arbetsplats kan på sikt få en arbetstagare att producera mer om hen inte förstår varför och därför kan motivera sig mer. Dagens arbetsplatser är egentligen inte designade för människan överhuvudtaget, vår hjärna finns ännu kvar i stenåldern.

Förr skulle människan ta hand om flocken som hen hörde till i generationer, om det då sedan var byn eller en arbetsplats. Dagens ungdomar har insett att de bör ta hand om sig själva.

Men HUR?
Lista dina uppgifter, prioritera dem, vilka måste skötas och vilka kan du lämna? För vem vill du finnas till? Det tar många försök att skapa en ny vana. Syftet är att veta varför du gör vad du gör. Igen, prioritera, säg nej till något för att kunna säga JA till något annat. Fokusera på det. Vems ekorrhjul är det egentligen du springer i? Märk även att om du är grymt stressad nu just så blir kroppen ännu mer stressad av hård motion. Kanske hitta en lugnare form en tid? Livslångt lärande ger energi, och att kunna koncentrera sig djupare på en sak i taget. Det finns ingen multi tasking, hjärnan behöver byta fokus precis varenda gång du försöker. Så en sak i taget. Gasa då det behövs, vila däremellan och starta bilen med nyckeln på nytt. Lämnar handbromsen på så kör du sönder bilen till slut. Eller dig själv.

Det du prioriterar syns i din kalender. Tiden är viktigast, så analysera vart den går. Hur det är på riktigt och hur du skulle önska att det var. Se på tex jobb, fritid, hälsa och relationer. Så vilken känsla vill du ta in i din dag? Hitta de roliga stunderna.

Det här blev nu ett långt längre blogginlägg än jag tänkte men bra så! Hälsn. Nina Granmo 💗
Ta hand om dig, din kropp och ditt huvud!

Ps. Du missar väl inte vändagserbjudandet 14 februari. Två till priset av en till mig. Kom på en gemensam  avslappningstimme för att minska grundspänningar i kroppen. Grunden i mental träning.  Med din partner eller med en kamrat.
Kontakt; ninagranmo@gmail.com eller meddelande via Facebook Pauses for you - Nina Granmo

Inspitation

Mindfulness i ord och bild

I min vardag så är temat kring Mindfulness - närvaro i nuet - med mig i allt jag gör, i mina föreläsningar, coachingar och qigongtimmar men även i det privata.
Ibland lyckas jag håll mig fokuserad och andra dagar går det helt åt skogen. Det fina är att Nuet alltid bara är ett andetag bort - skönt att komma i håg när tanken tar mig på villovägar!

En av de bästa stunder för mig i nuet är när jag får ägna mig åt min konst - Vedic Art - då doftar färgerna och penseln rör sig och formar de känslor som finns just då. Jag har länge velat kombinera mina två passioner - målandet och skrivandet- men inte hittat mitt sätt förrän nu.
I all sin enkelhet går det ut på att jag låter tavlan tala och jag skriver ner den berättelse som den förmedlar. Lovade i höstas, på den grundkurs i coaching som jag var med om att ordna, att jag inkommande Konstens Natt skulle göra en liten utställning med denna kombination på Wasa Wellness.
Som coach vet jag hur viktigt det är med satta mål för att komma vidare och framåt. Därför ger jag dig nu möjlighet att ta del av mitt första försök. Med hopp om en givande läsupplevelse i ord och bild.
Sköt om varandra!
Carina Granö-Träskelin.

Som alla andra

Det kittlar i näsan, snoren rinner och ögonen som kikar fram under luvan ser ut som svarta hål kantade med rimfrost.  Ingen vacker syn precis, tänker Matilda. Men på riktigt vem bryr sig!
Hon stänger telefonen  som hon just använt som spegel.

-        Varför ska du jämt ställa till det för oss? Kan du bara vara som alla andra – bara en enda gång. Är det för mycket begärt?

Mammas ord växer i styrka inne i Matildas huvud. Tonfallet går upp och sista tonerna ekar i hennes huvud. Hon kan nästan se fram för sig hur orden alla andra studsar inuti örongången – gör kullerbyttor innan de når trumhinnan.  De har vassa kanter – rispar och gör ont.

Vad jag avskyr att höra orden som alla andra – vem är det förresten? Tanten som matar katten i grannhuset med blå dörr? Gubben med rutiga byxorna som alltid springer till bussen eller Sofia i klassen som verkar osårbar men som gråter efter varje gymnastiktimme?

Jo jag har sett henne, Sofia alltså. Tankarna maler vidare i Matildas huvud. Hon tror att ingen vet men morgonen i åttan när jag kom in i omklädningsrummet såg jag henne sitta med huvudet i händerna och tårarna trillade ner för kinderna.  Läraren satt bredvid och försökte trösta men lyckades inge vidare. Jag hörde hur Sofia berättade om sin rädsla för att göra bort sig att inte klara av att vara som alla andra.

Där var de orden igen – som alla andra! Varför är det så viktigt att vara som alla andra? Duger jag inte om jag inte är som alla andra? Matilda skrapar sig på näsan. Fy tusan vad det är kallt. Ingen vidare kväll att rusa ut i natten utan vantar med bara den korta svarta jackan och mössan nerdragen över öronen.

Allt hade verkat så bra tidigare under kvällen. Mamma hade plockat fram julgardinerna och bett Matilda värma glöggen. Julsångerna hade avlöst varandra, Jingel Bells, Still Natt och Hej tomtegubbar. Mamma hade omsorgsfullt laddat ner julsångerna som en egen lista på Spotify  - en lista som krävt en hel del hjälp av Matilda för mamma var ju inte så van med sådant.
Lillebror hade plockat fram leksakskatalogen och satt och prickade för det som han önskade sig av jultomten. Då kände Matilda det var dag att upplysa honom att jultomten inte finns och inte farfar heller längre.

-        

J    Jonathan,jultomten – han finns inte.  Han är bara ett påhitt - nått som mammor och pappor hittar på för att få oss att vara snälla inför jul. Egentligen är det farfar som klär ut sig och kommer med julklappar men i år får vi inga för farfar är död, hade Matilda sagt med gäll röst.

Lillebror hade spärrat upp ögonen, kastat katalogen i golvet och sprungit illtjutande upp på vinden.

-        Mammaaaa – farfar är väl inte alls död – Matilda ljuger och visst finns jultomten! skriker Jonathan.

Mamma släpper taget om gardinerna och springer efter honom. Tar honom i famnen och försöker få honom att lugna sig. Han vrider sig som en mask och ena strumpan trillar av honom ner i mammas knä. Den är blå med hål på hälen

Matilda såg hur mamma stelnade till och slickade sig nervöst om läpparna. Ansiktet har också ändrat färg, blivit nästan grått och ögonen hårdnat.

-        Matilda pratar bara strunt säger mamma – hon hittar bara på saker för att göra sig märkvärdig. Det är klart att jultomten finns och ja farfar, det får vi ta en annan gång fräser mamma.

     

     Mathilda kommer i håg att hon tittat länge på mamma. Hon kunde knappt tro att hon hörde det igen. Så där säger hon jämt när farfar kommer på tal. Det är som han aldrig funnits. Att hon bara drömt att han suttit i fåtöljen och förhört henne på engelska läxan, att han hämtat henne efter skolan och de åkt till pizzerian runt hörnet. Där hade hon fått både pizza och en extra stor glass med chokladströssel på.

Farfar, saknaden bränner i bröstet på Matilda. Hon kan ännu känna doften av det rakvatten han brukade använda, den sträva skäggstubben som skrapade hennes kind när han gav henne en kram och de pigga blå ögonen som lyst under kepsen.  Hon huttrar till och drar sig in mot en husvägg. Hon trycker kroppen närmare väggen för att komma i lä för vinden.

 Farfar och mamma hade aldrig kommit överens, det visste Mathilda. Mamma tyckte han var ett oansvarigt litet barn som dök upp när det passade, lånade saker som han sedan aldrig lämnade tillbaka och ägnade all sin tid åt att skruva med sina älskade traktorer. Han var kanske lite originell – inte som alla andra men han var Mathildas bästa kompis. Att han var lite udda och speciell var inget som störde henne – tvärtom!

Den kvällen när telefonsamtalet kom var det bara mamma och Mathilda som varit hemma. Det var en mansröst som bett att få prata med mamma, sagt att han ringt från sjukhuset.
Mathilda hade gett över telefonen till mamma men hon hade dröjt sig kvar för att få veta vad det handlade om.  Hon hade sett hur mamma nickat och sagt att det var väntat, att det inte var konstigt att hjärtat stannat med tanke på hur han skött sig den senaste tiden. Mathilda kände på sig att det var farfar som de pratat om, mannen från sjukhuset och mamma.

När samtalet var över hade mamma svängt sig till Mathilda och sagt att farfar hade dött av en hjärtattack precis som hon hade förutspått. Att det var bäst för alla att vi inte pratade mer om det. Ingen orsak att skrämma upp lillebror – han är ändå för liten för att förstå! Och sen sa hon de ord som borrade sig ner i Mathildas själ för alltid:

-        Vad skönt att inte behöva ha din farfar hängande här längre. Nu kan äntligen vår familj bli som alla andra familjer i grannskapet!

Alla andra – orden som mamma jämnt använder som sitt vapen, tänker Mathilda. Orden som sårar och förstör hemma och som bygger murar mellan henne och världen omkring henne.
Varför är det så viktigt att vara som alla andra?  Kan någon snälla svara mig på det – varför kan det inte vara bra att sticka ut att vara annorlunda?

Mathilda får inga svar på sina frågor, för han som kanske hade svaren finns inte längre.  

      Han, som inte var som alla andra!

Tämä viikko & tämä hetki

Closing time 🕗

 

Sky after work 💜

Led ashtanga yoga class 🙏

'Ordinary' days 💝
Ordinary is always extraordinary, unique, remarkable even if you have done it thousands of times.
It is always new and pure 🙏
 "Love is an infinite power"
💗

Beauty around 😍

Tämä hetki; ainut joka meillä on ja ehkäkin sanontana joillekin jo niin tuttu, mutta mitä se on?
Jooga filosofian ja oman kokemuksenikin pohjalta voin sanoa, että se on niin tyyneyttä, antautumista, hyväksyntää ja vapautumista läsnäololle ja ennen kaikkea kokemista, näkemistä ja toimimistakin sydämestä lähtöisin, tiedostaen yhteyttä itseen ja muihin.

Helposti sanottu, mutta se toki vaatii meiltä useammilta jonkinlaista läsnäoloharjoitusta, jotta me voisimme tuntea tätä tilaa enemmän ja antautua tälle hetkelle, sillä meidän mieli vetää hyvin paljon meitä pois tästä hetkestä, kuten myös opitut mallit joiden pohjalta useasti toimimme ja reagoimme. Harjoitus siis herättää meitä läsnäoloon yhä uudelleen ja uudelleen ja toimii työvälineenä, jotta voisimme elää myös täydenpää elämää ihan harjoituksen ulkopuolellakin.


Nyt voitkin halutessasi hetkeksi sulkea silmäsi ja tuntea luonnollisen hengityksesi virran ihan vaan seuraamalla ja tuntemalla hengitystäsi, joko nenän/suun alueella, rintakehän tai vatsan.
Se on hyvä sellaisena kun se on ja vain tunnet kuinka hengitys kulkee sisään, pieni luonnollinen paussi, uloshengitys ja pieni luonnollinen paussi.
Jos pidemmän aikaa tunnet ja seuraat; saatat huomata erilaisia kehotuntemuksia, ajatuksia, tunteita, mutta palaa hengityksen tuntemiseen kun olet hetken antanut huomiota sille, joka huomiotasi kaipasi.
Yhä uudelleen ja uudelleen palaamalla läsnäoloon ja saatat ehkä huomata, että pystyt tarkkailemaan nousevia tuntemuksia ja ajatuksia ilman että menet niihin pitkäksi aikaa mukaan. Toisin sanoen; ne eivät vie ‘sinua’ mukanasi. Olet siis tarkkailija.
Tarkkailet hengitystäsi, hetken aikaa myös nousevia tuntemuksia ja ajatuksia, takaisin hengitystä..
Lopuksi voit mielessä kysyä: Kuka on se tarkkailija, joka tarkkailee ajatuksia ja tuntemuksia?


Harjoitus yksinkertaisuudessaan (on se sitten paikallaan oleva istuma harjoitus tai fyysisempi jooga asento harjoitus) on minusta mielenkiintoisin “matka”. Matka, jonka työvälineenä käytetään jonkinlaista harjoitusta ja harjoituksesta riippumatta on se aina uusi kokemus vaikka olisitkin tehnyt samaa jo satoja tai tuhansiakin kertoja, ihan kuin tämäkin hetki.

Miltä tuntuisi liikku, tehdä, puhua, elää sydämestä lähtöisin?

Sydänmellistä läsnäoloa,
- Krisse


www.kristiinapeltoniemi.blogspot.fi
Facebook
Instagram

SEMESTER?

Efter en veckas "intensiv" semester, så funderade jag faktiskt om jag inte borde ta semester efter semestern. Så kan det säkert kännas för oss alla att semestern inte alltid är så avkopplande, men bara det är skönt att få komma helt bort och bli förtrollad och förtjust över nya platser och härliga människor. En gammal dam har lämnat i mitt hjärta från resan hon är 83 år gammal och medan vi delade en längre taxiresa och besök i Pisa fick vi ta del av hennes livsöde. Hon hade gått igenom krigets fasor som föräldralös 6 åring i Ryssland........ Ända hon nu förundrades över var hennes barnbarnsbarns oförmåga att sova utan sin kudde på resan, Hon hade ingen dyna utan sov på sin knytnäve när hon var liten. Jag skriver detta för att påminna mig själv och andra hur bra vi faktiskt har det och komma ihåg att njuta av livet.
Ha en bra semester alla!!!!!!! NJUT
Monika K.

Jooga / meditaatio harjoitukset ja tasapaino

Täyttä, läsnäolevaa, hyväksyvää elämää. Harjoitusta, jotta voisimme elää sydämestämme aidosti, rakastavasti, hiljentäen mieltä ja puraten egoa, pelkoja, ehdollistumia. Olla ihmisiä, kohdata toisia ihmisinä aidosti, ihmisenä, tasavertaisesti. Me olemme jo sitä mitä meidän “tarvitsee” olla. “Putsaamme vain peiliä, jonka päälle on kertynyt useita tomukerroksia”; kerroksia, jotka ovat kertyneet elämän varrella. Voimme irtautua rooleista, malleista, kohti aitoa itseämme, kohtaamaan sydämestä, eikä tavasta/kasvatuksesta/miellyttämisen tarpeesta.

Mieli totaa, kuvittelee, haaveilee, muistelee; vie aikaamme. Jooga / meditaatio harjoitukset hiljentävät tätä. Voisimmeko siirtyä mielen kuuntelemisesta tuntemiseen, aistihavaintojen kautta läsnäoloon, tämän hetken elämiseen. Se minkälainen harjoitus kenellekin on sopiva, omaan elämääntilanteeseen sopivaa vaihtelee. Jotta tasapaino säilyy tarvitsemme ehkä kehollisesti fyysistä harjoitusta, jos pääsääntöisesti emme käytä kehoamme paljoakaan. Kehollisesti rauhallisempi harjoitus tukee taas hyvin aktiivisesti kehoa muuten käyttävää. Voimme myös useammissa paikoissa “pelkästään” olla hengityksemme kanssa, tuntea sitä, seurata hengitystä; joko hengitystä, tai rintakehän tai vatsan liikkeitä. Milloin vain voimme tulla itseemme; liikkuessamme voimme todistaa liikettä, tuntea sitä ja tarvittaessa mukauttaa sitä itselle sopivaksi, miellyttäväksi.


Jooga on elämäntapaa tukemaan täydempää elämää.
Olemme itse vastuussa itsesämme, ilman että vaatisimme muiden tuomaan onnea meille, kun onni on sisällämme. Voimme toimia tietoisemmin; luonnollisuus, sen kauneus, aitous, aivoimuus, salliminen, sydänmellisyys ovat luonnollista, aitoa, eikä meidän tarvitse työntää mitään tai ketään pois. Ymmärrämme että olemme yhtä ja yhteydessä.

Sisimässämme tiedämme, voimme olla vapaita, mutta silti vastuullisia.
Hyväksyntää, tasapainoa ja rohkeutta ottaa vastuu omasta elämästä ♥
- Krisse


www.kristiinapeltoniemi.blogspot.fi
Facebook
Instagram

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥